Titel: Balladen om sångfåglar och ormar

Författare: Suzanne Collins

Bokförlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsår i Sverige: 2020

Språk: Svenska

Översättning av: Lena Jonsson 

Originaltitel: The Ballad of Songbirds and Snakes

Riktiga utgivningsår: 2020

Serie: Bonusbok till Hungerspelen

Antal sidor: 556

Första meningen: Coriolanus lät en näve vitkål falla ner i det kokande vattnet och svor att en vacker dag skulle han aldrig mer stoppa kål i sin mun.

Handling: I Balladen om sångfåglar och ormar följer vi händelserna som skedde 64 år innan Hungerspelen-trilogin utspelar sig. Balladen om sångfåglar och ormar tar sin början på morgonen inför den tionde "Slåttern". Ceremonin där regimen väljer ut vilka två ungdomar som ska delta, och med all sannolikhet slaktas, i Hungerspelen. Regimen påstår att Hungerspelen hålls för att bygga upp en stark, trygg och lydande nation. Men är det verkligen det samhället som folket vill leva i, och till vilket pris? Denna ödesmättade morgon får vi följa 18-årige Coriolanus Snow, och det kommer att dröja länge innan han blir den fruktade diktator som vi lärt känna honom som i de tidigare böckerna.
Kanske får vi till och med lära känna honom som en hjälte?

Omdöme: Jag har väldigt blandade känslor om denna boken. Det är kul att få återvända till denna världen igen och precis efter att det beryktade kriget är slut. Snow var mer neutral än vad jag hade förväntat mig och höll sig oftast i bakgrunden och tänkte mest på sig själv. Själva hungerspelen kändes väldigt torftiga. Inte bara för att spelarna behandlades mycket värre och arenan var mindre proffsig än vad man är van vid, utan även för att det var väldigt lite action. Jag vet inte om det var för att fokus egentligen låg mer på Snows liv eller om det bara blev svårt att få så mycket action när det inte fanns något berättarperspektiv inifrån arenan. Det var iaf väldigt intressant att se hur hungerspelen fungerade i sin begynnelse. Snow får många lärdomar om att makten är det enda sättet att behålla landet tryggt och där kan man se hur grunden läggs för hans agerande som president. Lucy Gray, spelaren från distrikt 12, är den som Snow blir ansvarig för men deras story tillsammans känns rätt tråkig och förutsägbar. Åtminstone fram till slutet där jag inte alls fattar vad som händer med Lucy Gray och varför hon gör som hon gör. Historien lämnade mig med en massa frågetecken. Det blev därför ett väldigt abrupt slut och det känns inte som att författaren tänkt igenom den avslutande delen. Fick en ganska tom känsla när jag var klar med boken. Hade velat ha mer förklaringar och en klarare bild över Snows väg till makten som president. Nu är han fortfarande långt ifrån president när man lämnar honom. Men trots mycket som jag inte var nöjd med så var det ändå en rolig bok att läsa med många intressanta delar.

Betyg:

Boken jag ska börja i nu: The Cruel Prince av Holly Black