Direktlänk till inlägg 10 december 2016
Titel: Morgonstjärnan
Författare: Pierce Brown
Bokförlag: Norstedts
Utgivningsår i Sverige: 2016
Språk: Svenska
Översättning av: Patrik Hammarsten
Originaltitel: Morning Star
Riktiga utgivningsår: 2016
Serie: Rött Uppror #3
Tidigare delar i serien: #1 Rött Uppror, #2 Gyllene Sonen
Antal sidor: 524
Första meningen: Jag stiger uppåt i mörkret, bort från trädgården som de vattnade med mina vänners blod.
Handling: Som en av de Röda växte Darrow upp under jorden, i gruvorna på Mars, i tron att ingen kan leva på Mars yta. När han upptäcker att människorna ovan jord lever i lyx - en samhällsordning orkestrerad av den styrande klassen - de Gyllene - ansluter han sig till rebellgruppen Ares söner. De har en dröm om en ny värld, där alla människor är jämlika. Han föds på nytt som den Gyllene Darrow au Andromedus, och lyckas beblanda sig med de allra främsta familjerna på Mars.
Efter att ha fått makt och förtroende blir han till slut avslöjad och tillfångatagen. Han blir torterad och nedbruten, och allt hopp tycks vara ute. Men han är fortfarande sitt folks sista hopp och hans vänner har inte övergivit honom.
Darrow födds som slav och blev en Gyllene - en av världens mäktigaste. Sedan raserades allt han byggt upp. Nu måste han uppbåda all sin styrka, slå sig fri och avsluta kampen han en gång startade.
Omdöme: Den avslutande delen i trilogin var betydligt mer medgripande än tvåan var och även att det bubblar av namn som man absolut inte kommer ihåg sen tidigare så lär man känna Darrows närmaste vänner på nytt. Hur de träffades från och början osv. är en helt annan sak dock, hehe. Jag gillar verkligen Darrow som person, hur han försöker vara ljuset mitt i allt mörker och leda sitt uppror utan att behöva använda onda metoder. Överlag innehåller boken kanske lite väl mycket våld och blod men själva kriget i sig är ju rätt absurt så det kanske är på sin plats. Slutet var väldigt jobbigt för mig som läsare. Jag gillar böcker där huvudpersonen är överlägset bäst och utklassar fienden i alla strider utan att några vänner och allieade dör. Författaren till Morgonstjärnan vill istället visa den hemska baksidan av krig, vad det gör med människor och vilka förluster man får lida. Just i slutet vänder det snabbt flera gånger mellan hopplöst och hoppfullt, fruktansvärda saker händer medan sidorna börjar ta slut. Det är då jag typ inte vill fortsätta läsa för jag hatar när det går åt fel håll och vill som sagt alltid att det är huvudpersonen som ska överlista fienden och inte tvärtom. Men till slut går det ändå ganska bra och det mesta ställs till rätta. Därför kan till och med jag känna mig nöjd med serien Rött Uppror och gratulera Pierce Brown till den fantasktiska driften att lyckas ro hela detta projectet i land. Första delen var bäst men sista var också bra!
Betyg:
Boken jag ska börja i nu: Häxornas Krig av Sally Green
2015 - The Mortal Instruments
av Cassandra Clare
2016 - Twilight av Stephenie Meyer
2017 - Mistborn av Brandon Sanderson
2018 - Legend-trilogin av Marie Lu
2019 - Glastronen av Sarah J. Maas
2020 - Endgame av James Frey
2021 - The Folk of the Air
av Holly Black
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|